Sara&Anton

Så inatt va det dags igen, kruppen gick inte över hur mycket vi än satt uppe, va på balkongen och allt vad man nu ska göra! Det var bara att sätta sig i bilen och åka till akuten... Det är ju skönt att man iaf blir prio ett när det är andningen.  Alla vet ju hur länge man kan få hänga på en akut annars! Hemma igen vid två, upp vid halvåtta. Både mamman och barnet går som zombies här hemma. Trötta, men kan inte sova! Ska nog packa in oss i bilen... ska ut till Värmdö å fixa bilen, hälsa på mammsen och köpa skor åt oss båda!

Tjing... å du du kan väl hjälpa till att hålla tummen för en hel natts sömn i natt!

Anade det redan i går kväll... hostan klingade illa. Hann precis bara gå å lägga mig. Sen va det igång, det värsta krupp anfallet den här säsongen :-( Stackars liten... stackars mamman. vid såna här tillfällen svär man både en och två gånger över att man inte är två! Får aldrig i honom nån jäkla medicin... Det enda som går iär astma medicinen, som väl visserligen är bättre än inget. Men varför ska det vara så läskigt med en ynka klunk Lepheton???

Våra fem lediga dagar som jag sett fram emot så länge blev det inte så mycket alls av. Fan vad värdelöst! Nu ska jag fortsätta kika på Musses Klubbhus med en seg liten kille... och kanske surfa in nånstans och shoppa lite vår/sommar kläder åt oss två!

Tjing!

Det är så det känns varje gång Anton kommer hem, det är ju så tomt utan honom. Men, just den här gången var jag oerhört tacksam att få vara lite själv. Va ut å åt middag och drack öl med Lexi i onsdags... "En öl" blev ganska många öl och jag kom hem strax innan fyra efter en sjukt kul kväll.



Vaknade dock och mådde inte allt för väl. MAGSJUK ! ! ! Inte att rekomendera kombinationen bakis och magsjuka. Å nu tänker ni... Precis som pappa sa "Skyll på magsjuka, det är säkert spriten". Efter en dag av nära döden upplevelser fick jag så igår en hel dag för åtehämtning med massa sömn och bok-läsande. Å det, det kändes verkligen som lyx... Haha... snacka om att livet förändras.  Imorse började det krypa i kroppen åpå eftermiddagen kom allstå sonen hem å såg till att allt ställdes tillrätta. Full fart... Parken, handla lördagsgodis, promenad, middag bompa å godis.  Halv åtta damp en snorig och halvhängig kille i säng. Hör honom hosta där inne... Kan bara ana hur natten blir, stackars liten! Mitt älskade lilla charmtroll :-)

Shit, nu bara försvann dagarna sådär igen! Ännu en underbar helg i Falun har förflutit. Anton var hos pappa och själv fick jag gott om tid att ladda om. Men ändå kommer den där jobbiga söndagen alldles för snabbt, den tiden då man ska sätta sig i bilen och åka hem igen, till vardagen. Blir alltid deppigt till man trillat in i det där hjulet jag tidigare skrev om...

Helgen bjöd i alla fall på en massa mys, en låååångcykel tur och såklart ESC! Cykelturen... ja, jag har ju gått å blitt förälskad en cykel galning ;-) Han hade minsann sett ut en bra, lätt rutt. Johoja! Två fall, (jävla pedaler som man ska ha cykelskor som sitter fast i), 3,5 h, lite skräckinjagande cykling (för Saras del), 4 (FYRA) mil och en kraftig vända kramp. Men framför allt efter att ha fått e massa underbar natur och fått en insyn i vad det är min kära brinner för... så va vi tillsist hemma igen! Inga bildbesvis finns... men så här fint kan det annars vara i Falun!


Och så lite annat:


Nu natti natti!
Kram på er!

Idag har jag varit på "Medarbetarstämma" på Älvsjö mässan. En enormt bra dag som givit massor av "utveckla-jobbet-inspiration". Under dagen har jag bl. a fått lyssna på två helt otroligt bra föreläsare som båda gav oss bra budskap och lyckades locka fram skratt på skratt hos publiken om c.a1000personer. Elaine Bergqvist som talade om härskar teknik och Manuel Knigt som lyckades gör något roligt av något så trist som struktur och kultur! Dagen avslutades med körsång ledd av Putte Nelson från "så ska det låta"- helt underbart! En riktigt rolig dag och ett välbehövligt avbrott från arbetsvardagen.

Tisdag var ju så oxå vår handlingsdag. Efter en bra dag åkte jag med ett strålande humör och hämtade Anton hemma hos Lovisa... Han sprang emot mig med ett stort leende på läppara när jag kom och jag blev ännu mer glad, såklart! Men när liten insåg att vi inte skulle stanna kvar rasade han lilla värld och mammans humör sjönk ett par snäpp. Humöret hos den lille steg dock kraftigt då han fick sin egna lilla vagn i affären. Handlingen gick som på räls! Jag är så där skitduktig och planerar mat för hela veckan, skriver en noggrann handlingslista och följer den slaviskt. Hade dock inte planerat någon mat för kvällen, men vi kom fram till att blodpudding var bra och enkelt en dag som denna. Vi pratade blodpudding halva affären igenom...men tror ni det hamnade någon jäkla blodpudding i kassen? NEJ! För jag följer min handlingslista slaviskt :-S Ibland är man bra värdelös... Jaja, Anton skötte sig ju iaf snyggt!
Det fick i alla fall bli en burgare på MCD till sonens stora lycka. Hemma vid middagsbordet satt han sedan och sjöng " Här kommer pippi mamma, tjolahej, tjolahopp..." och skrattade så han kiknade över sin fyndigthet att byta ut Långstrump mot alltmöjligt och omöjligt. Sen skulle mamma göra samma sak och det hela blev ännu mer kul. Min lilla prins han är för underbar, jag blir så varm i hjärtat. 

Går veckorna fort så vet jag inte vad man ska säga om helgen! Dock så laddas numer batterierna rejält, ävenom helgen känns kort, med mys och en massa bra upplevelser :-)

Resan upp gick hyffsat bra, även om jag nog hade förväntat mig liiite för mycket. Hade bett dem väcka Anton tidigare på vilan så han skulle sova i bilen. Saras planer fungerar dock inte alltid. Så... straxt efter uppsala blev det rikligt med sura miner från baksätet och Anton tänkte minsann inte sova. "JAG VILL GÅ UR; JAG SITTER FAST" gapades det. Jag hade planerat rast vid Dragon Gate (typ mitt emellan uppsala och gävle). "Snart Anton, ska vi stanna. Alldeles strax, mamma lovar" Å inte fan kom det där jäkla Dragon Gate någongång. Det blev bara surare och surare där bak och när avfarten tillslut dök upp var det illvrål och vilt sparkande i baksätet. Stoppet, den maffiga byggnaden och mammas erbjudande om glass vände dock kvickt de sura minerna till glada. Resten av resan gick som på räls och de sista milen satt Anton och sjöng "var är Peter, var är Peter?" Till "var är tummen?" -melodin!





På lördagen gjorde vi ett studiebesök på en strutsfarm. Jag tror att jag och Peter tyckte det var minst lika roligt, om inte roligare, än Anton tyckte att det var. Shit vilka fåglar...

Fika i Torsång


Anton hjälper de stora grabbarna att meka med cykel :-)





Ja... Ni kanske förstår varför batterierna laddas bra!


Som sagt, måndag idag och jag räknar redn ner dagarna till fredag, då jag åker upp till Falun igen. Veckan är fullbokad så det går förhoppningsvis inte allt för långsamt.

Idag fick vi god middag med trevligt sällskap hemma hos Zandra, Johan och deras nykomling Alvin. (Avin har dock nästan hunnit bli fyra månader, men vi är lite sega). En riktigt go och ruskigt söt liten grabb har de i alla fall lyckats få!

I morgon är det tisdag och tisdag har blivit Sara och Anton "åka å handla dag", sen är det onsdag och sen torsdag. På torsdag ska mamman ut på galej med jobbet och Anton får mysa med moster sin... Ja sen är det faktiskt redan fredag och jag får åka till Falun igen!!!  Å då blir Sara så här glad
 

Herregud, vad händer med dagarna egentlgen? Det va nyss måndag... och nu är det helt plötsligt torsdag kväll. Fyra arbetsdagar avverkade. Fyra vardagar som alla känns likadana.
Upp och på med barn-tv.
Frukost.
Duscha och göra sig i ordning.
Övertala Anton om att hjälpa till när han ska få på sig kläder. För nej, än är det inte så varmt att man kan knata till dagis i bara blöja å tröja! Då vill han minsann inte gå till dagis å mamma får inte gå till jobbet. "Vara hemma" säger han å tittar på mig med sina fina söta små blåa ögon. Ahh... det dåliga mamma samvetet bara pumpar i en.
Men vad göra?
Iväg med bilen.
Lämna på dagis.
Jobba.
Hämta på dagis.
Laga middag.
Titta på "Bompa".
Bada Anton.
Kvällsmål.
Läsa saga.
Sjunga sånger.
Sen har man förhoppningsvis en sött sovande treåring bredvid sig och får kliva upp och andas ett slag!

MEN! Hela det här ekorrhjulaktiga har sin charm. Jag å Anton är ett sammansvetsat team som klarar det mesta utan större kollisioner. Vi mår bra och har så mycket roligt tillsamman... hur tungt man än tycker att det är i vissa stunder. För att inte tala om allt som händer med Anton! Han utvecklas i en rasande fart och varje dag överraskar han mig glatt!

I morgon kommer ju slutet på ekorrhjulet för denna vecka=) Vi har kort dag och sen bär det av till Falun! Nu ser vi fram emot  en, förhoppningsvis solig helg med mycket skojj!
 

Vaknade grymt utvilad i morse. Käkade frukost i lugn och ro. Fick tips av en kompis att det finns ett bra spår i Älvsjö, so ju ligger något närmre än Hellas, så jag tog mig dit och sprang 4km. Tyvärr gjorde mitt onda knä sig till känna alldleles för mycket så det fick gå en del. Jäkla knä... Väl hemma igen blev jag såklart rastlös. Borde verkligen lära mig att bara vara... ensam. Men det är svårt att ställa om från ett fartfyllt liv med en småvild treåring till att bara behöva rå om sig själv. När man är mitt uppe i kaoset vill man bara få ha lite tid för sig själv. Men dagen efter prinsen försvunnit känns det bara tomt och konstigt. Att man aldrig ska kunna vara nöjd!

For iaf en sväng till Trosa med Kenneth och Vincent där blev det gooood mjukglass, kaffe och massa fint att kika på.


Nu på kvällen har blev det film och godis. Maria Larssons eviga ögonblick, verkligen en film man borde se, mycket bra!

Åhh... trött som få, men på ett sånt skönt vis. Vaknade självklart redan vid tio i morse... och jag är ju inte direkt den som kommer till ro att vila på dagen. MEN jag har ändå haft en toppen dag. Tog en tur till ikea, i hopp om att köpa pryla att piffa balkongen med. Det gick sådär. Blomlådorna slut för säsongen!!! Samma lika var det på de flesta butikerna runt om i Kungens Kurva. I stället kom jag hem med nytt täcke och kudde till prinsen. Och ett par nya löparskor, finansierade av nattens arbete.

På eftermiddan kommer Peter, med vän förbi och åt gott. :-) Sen bestämde jag mig för att åka till Hellas och testa mina nya skor. Bestämde mig för 5km spåret, gul markering. Kämpade på bra, men herrejösses vilken terräng. Det var bitvis knappt så att man kunde gå. Men det gick bra, skorna känns rätt och jag sprang på så gott det gick i terrängen. När jag kom hem var jag tvungen att kolla på nätet... Sara, klantiga Sara har gett sig på en 5km vandringsled (även denna gulmarkerad, såklart) som bitvis är "ganska" kuperad. Haha... imorgon åker jag tillbaka och tar det riktiga 5km spåret.