Sara&Anton

just nu känner jag mig så nöjd med livet! Våren är här, framtiden ser väldigt ljus ut och jag har haft en sjukt mysig helg med min älskade Anton!

Förra helgen när jag äntligen fick träffa min älskade P var toppen och jag fick två mkt fina presenter! En ljuvlig parfym och en tokigt snygg cykel!


Nu jäklar ska här tränas... (När tid ges!)

Förövrigt har jag varit däckad av ytterligare en förkylning den senaste veckan, men i morgon blir det jobb och vardag igen!

Yes... i morse åkte dom på, tvättad blev bilen oxå. Eftermiddagen bjöd på sol och helt ok temp. Jag och Anton har varit på kalas hos fina Linnea som fyllt 2. Iförd nya Conversen, tunika, skinnjackan och med solglasögonen på kunde man inte annat än sprudla av vårkänslor. Härligt härligt!

Ikväll har jag gjort bort alla måsten. Tvätt, städ, dammsugning och matlåda... Trist men nödvändigt! Tänker ta tidig kväll, ladda upp batterierna lite extra inför veckan. FYRA dagar tills jag får träffa min kärlek.

Budapest april -09
Jag skulle vilja överraska med något, har mina tankar... men har ni några tips? Maila mig

Hoppas att Du har en skön söndag!

Äntligen har den längsta, kallaste vinter jag kan minnas släppt taget och på ingång är våren. Eller? Idag har det mest känts som höst. Och förresten... Det har varit en hel del gnäll om den gångna vintern. Är vi  aldrig nöjda? Annars gnäller vi ju gärna på att snön lyser med sin frånvaro.  Egentligen så har den här vintern varit ljuvlig med all snö, som gett möjlighet till allsköns vinter aktiviteter, ljuset som snön ger och vad jag minns så har det också varit en hel del soldagar. Visst?

Hursom så känner jag att jag har tagit mig ur någon slags vinterkoma. Vårgarderoben har utvidgats lite, imorgon åker sommardäcken på och snart, alldleles snart ska det nog gå att inviga de nya Conversen!

Helegn so far har vi ägnat åt att socialisera med massa fina människor. I går var glada Linda här och idag har vi både hunnit med fika hos syster Helena och middag hos familjen A. Mys mys. Jag själv längtar och längtar, har inte träffat min fina P sedan första  helgen i mars, sista två veckorna har han dessutom varit utom nästan all kontakt. Träningsläger i Syrien. Har dock blivit uppdaterad med många fina bilder. På måndag landar han dock åter i Sverige och på fredag får vi äntligen ses igen. Bara 5 dagar kvar...


Förra helgen var det i alla fall vår...

Sov som en klubbad säl inatt, kroppen kändes helt död när jag vaknade. Trots eller på grund av 10 timmars sömn? Piggade på mig efter lite frukost och en powerwalk i -15 och helt underbart strålade solsken. Iväg för fika med bästaste Lexi. På t-banan kommer jag på att jag glömt mobilen hemma.


Som av ett under lyckades jag i alla fall springa på Lexi i Liljeholmens nya galleria där vi skulle fika... ibland har man turen på sin sida. Lexi strålar som en sol är alldels super stolt och så fin med sin v.30 mage! Jag är så glad för hennes skull och längtar efter att få snosa bebi.

Väl hemma fick det bli ett pass på Crosstrainern och lite stryrketräning. Det känns skönt... jag är på banan igen och är så peppad. Men jag skulle behöva ett mål att jobba mot. Funderar på att köra den korta versionen (35km) av Långa Dagen (cykel lopp i P´s hemsad Ludvika).  Inget kort blev inhandlat idag, men imorgon är det jag som hänger på låset till gymmet. 

Nu lite middag sen horisontalläge och Robinsson.

Tjing!

Ahh... första arbetsveckan på nya året avklarad. Det har varit skönt, men lite dystert, att vara alldeles allena. Anton saknas... allt känns liksom lite meningslöst på någotvis. Det är så tyst och ostökigt här hemma.
Jag har dock bestämt att 2010 ska bli MITT år, så jag ska passa på att njuta och vara ego! I år jobbas det hårt för välmående. Typ träning, bra mat och ordentligt med sömn. Imorgon inhandlas träningskort:-) Inte vet jag hur mycket tid jag kan få över till det, men jobbet betalar kortet och har jag det finns möjligheten när tillfälle ges... Crosstrainern har börjat värmas upp här hemma efter knäoperationen och rehab träningen kämpas det hårt med. Målet... Att komma igång med cykling och förhoppningsvis löpningen då istiden försvinner. Hejja gärna på mig, man lär behöva pepp för att undvika depp!

Kram på er och ha en underbar helg.

Nytt år, nya möjligheter... nya utmaningar!
Har just nu en "Anton fri" vecka. När jag lämnade honom till pappa igår föll en tår. När jag kom hem kändes lite skönt... på morgonen idag kändes det lyxigt. Nu känns det tomt. Men jag ska försöka njuta hela veckan, koppa av och göra sånt där man aldrig hinner annars. Idag va jag till exempel och storhandlade... Tänk att man kan njuta av att storhandla (i lugn och ro)!

Hoppas ni där ute haft sköna helgen och har nya krafter för det nya året! Jag tror det kommer att bli et alldeles jätte bra år... Jag har många drömmar och mål som jag hoppas ska uppfyllas!
Tjing!

Jisses... Hösten och mökret må vara tungt och segt. Men oj vad tiden går fort! December rullar redan på å det är inte långt kvar till jul. Ser verkligen fram emot lite ledighet, vila och mys med nära och kära! Och kanske lite snö... för ljusets och pulkaåkningens skull!

Kämpar på med knärehab... tycker att det går sååå segt. Framsteg gör jag nog, tiden räcker inte riktigt till bara... Att jobba heltid, vara ensam med en treåring och dessutom behöva springa på sjukgymnastik två dagar i veckan samt att det förväntas att man jobbar lite extra på jobbet så här i vaccinations tider... det går inte riktigt ihop. Prioritera säger någon då... Hur? Allt utom möjligvis extra arbetet är nögvändigt ont. En dag i veckan hos sjukgymnasten och ihärdigt tränande här hemma så ska det nog gå ändå!

Dessutom funderar jag mycket just nu... På livet! Vad vill jag med det? Vilka är mina mål och drömmar? Vad kan jag mer göra för att mitt och Antons liv ska bli så bra som möjligt?! Jag vet inte om jag kommer någonvart med funderingarna... eller om dom mest bara får mig att grubbla och sömnlös snurra runt i sängen om nätterna!

Hoppas ni har en härlig december där ute:-)

Tjoho! Operation utförd.
Det va två tunga dagar, men nu känner jag att jag är på gång. Värken är nästa borta, stelheten blir mindre för varje dag som går... sen är det bara det där med svullnaden. Men den ska nog också ge med sig. Nu är jag så sjukt sugen på att trappa upp träningen. Lååångasamt får det gå! Nivån nu är typ 3*10min rehab träning och c.a en km promenad om dagen. 3/11 är första sjukgymnasttiden inbokad och sen hoppas jag verkligen att framstegen ska börja komma.

Bilder från helgen:

Det kom ett blombud, med vackra uppiggande blommor och choklad från bästa Peter!


Syster va här å roade Anton, muffinsbak, pyssel och billek såklart!

Lördag-söndag-måndag-tisdag och på onsdag är det dags. Tänk, jag har väntat och längtat till operationen. Men nu skulle jag gärna slippa! Sjukt nervös. Ensam hemma i helgen, ska pyssla städa och handla hem sånt som kan tänkas behövas onsdag och ett par dagar famåt så att jag kan vila och kurera knät. Har ni inget särskillt för er får ni gärna kika förbi och göra mig sällskap ett slag ;-)

Hittade lite fler fina bilder från Finnmarksturen.



Tung sista backe!


En tur till Nyckelviken

Ok... jag är verkligen inte bra på det här med att blogga, iaf inte så ofta och regelbundet. Men, men...

Nu är det höst på riktigt. I augusti längtade jag efter den, längtade efter rutiner. Jag kan erkänna att det gärna hade fått vara liiite mer somrigt nu. Det är lite för kallt, lite för mörkt och lite för grått för min smak det här. MEN, visst är det mysigt att krypa upp i soffan med en bok och tända massa ljus... Allt har ju sina ljusa sidor! 

Anton och jag har det så mysigt, han utvecklas och lär sig en massa nya saker. En massa stora saker, som veckans alla dagar och han trallar glatt på "Bompas" veckosång :-)  Dagis är inte alltid så roligt, han har kommit på det att det där med att vara ledig är ganska skönt och mysigt. Och han frågar ständigt "Ska vi vara lediga idag mamma?"  På våra helger har vi skapat oss en ny rutin, biblioteksbesök. Mycket uppskattat av oss båda och vi lånar massor av roliga böcker. Nu i helgen blev det flera stycken om flygplan...

I nästa vecka är det dags för knä operation, nervositeten börjar smyga sig på. Men det ska nog gå bra. Längtar efter att komma igång med träningen igen. Det gick så bra efter sommaren, så drog jag på mig inflammation i benet och fick dra ner träningen till typ noll!



Dessutom har han blivit stora killen och är blöjfri både dag och natt! Finns inget bebis kvar i den lilla grabben, det är helt galet.

Hoppas att ni har det bra där ute i höst mörkret! Här hemma är vi ibland en aningen trötta...

Kram

...ja,det är så det känns. Jag håller på att uppgradera mitt liv till en bättre nivå! Lycka, harmoni och välmående:-)
Jag har träffat den mest underbara människan... som får mig att skratta, känna mig trygg, uppskattad och som får mig att tänka på ett annats sätt när allt låser sig. Han för mig framåt i livet och jag känner att det är "vi", inte du och jag. Det är väl precis så det ska vara?!?

Här hemma har det (med hjälp av underbara Peter) målats om och möblerats. Anton har lekhörna i sovrummet, vardagsrummet är ett vardagsrum och det har rensats och kastats prylar.

Under semestern har jag äntligen börjat komma igång med träning... Cykling (vad annars?!) i Peters anda... Löpningen var jag tvungen att helt ge upp då jag har en skada i menisken. 28:e ska jag träffa en knäspecialist på Sophiahemmet och hoppas på en snabb reparation. I alla fall är det sjukt skönt att ha hittat tillbaka till träningslusten. Fick en tjusig MTB av Peter på födelsedagen och kommer till helgen att införskaffa en crosstrainer. Förutsättnigarna finns och med en maskin hemma finns ju alla möjligheter att träna! Är laddad och hoppas att det håller i sig!


För tillfället är lilleman hos far sin, bara en natt. Jag gör absolut ingenting... förutom att jag smått maniskt har letat crosstrainer till vettigt pris ;-) Mission Completed! Nu soffläge.

Jäklar va kass man är... Fast jag visste nästan att det skulle bli såhär. Man skriver intensivt en period, sen bara dör det. Som med så mycket annat :-) Gör helt enkelt ett nytt försök... Startar väl med nån slags sammafattning av en underbar semster.

Första semesterveckan var barnledig vecka... massa mys med kärleken... såklart!

Sol, bad och bra böcker i Falun.




På väg till Sandhamn för en skön natt i seglarhotellets svit (tack pappa för skjutsen och tack syster yster för att du jobbar där du gör ;-))






När så Anton äntligen kom hem bar det av till Ludvika

FISKELYCKA


Sen vidare till  Idre... Kallt som fan men där fanns massor av roligt att göra!


Fina lekplatser, små bäckar att bygga dammar i och en stolslift (som gav mig en viss obehags känsla, HÖGT, men två nöjda grabbar)!




Anton fick rida och har nu bestämt sig för att han vill köpa häst;-)

En dag åkte vi till Njupeskär och tittade på Sveriges högsta vattenfall, vackert!

Lite fjällvandring!



Kika på djuren...




Så var vi bjudna på brölopp... Fint!


Tillslut kom solen och vi fick nägra sköna dagar att njuta av!




Nu tuffar sista semester veckan på, vi är hemma och gör bara det som faller oss in. Små dagsutflykter, parken och pyssel här hemmma. Att vardagen drar igång igen på måndag känns både skönt och en aningen ångestframkallande. I vilket fall så är det ju bara att hoppa på ekorrhjulet igen och följa med. Dock känner jag att semestern har givit mig ett lugn och harmoni som jag hoppas håller i sig en bra bit in på hösten!

Så inatt va det dags igen, kruppen gick inte över hur mycket vi än satt uppe, va på balkongen och allt vad man nu ska göra! Det var bara att sätta sig i bilen och åka till akuten... Det är ju skönt att man iaf blir prio ett när det är andningen.  Alla vet ju hur länge man kan få hänga på en akut annars! Hemma igen vid två, upp vid halvåtta. Både mamman och barnet går som zombies här hemma. Trötta, men kan inte sova! Ska nog packa in oss i bilen... ska ut till Värmdö å fixa bilen, hälsa på mammsen och köpa skor åt oss båda!

Tjing... å du du kan väl hjälpa till att hålla tummen för en hel natts sömn i natt!

Anade det redan i går kväll... hostan klingade illa. Hann precis bara gå å lägga mig. Sen va det igång, det värsta krupp anfallet den här säsongen :-( Stackars liten... stackars mamman. vid såna här tillfällen svär man både en och två gånger över att man inte är två! Får aldrig i honom nån jäkla medicin... Det enda som går iär astma medicinen, som väl visserligen är bättre än inget. Men varför ska det vara så läskigt med en ynka klunk Lepheton???

Våra fem lediga dagar som jag sett fram emot så länge blev det inte så mycket alls av. Fan vad värdelöst! Nu ska jag fortsätta kika på Musses Klubbhus med en seg liten kille... och kanske surfa in nånstans och shoppa lite vår/sommar kläder åt oss två!

Tjing!

Det är så det känns varje gång Anton kommer hem, det är ju så tomt utan honom. Men, just den här gången var jag oerhört tacksam att få vara lite själv. Va ut å åt middag och drack öl med Lexi i onsdags... "En öl" blev ganska många öl och jag kom hem strax innan fyra efter en sjukt kul kväll.



Vaknade dock och mådde inte allt för väl. MAGSJUK ! ! ! Inte att rekomendera kombinationen bakis och magsjuka. Å nu tänker ni... Precis som pappa sa "Skyll på magsjuka, det är säkert spriten". Efter en dag av nära döden upplevelser fick jag så igår en hel dag för åtehämtning med massa sömn och bok-läsande. Å det, det kändes verkligen som lyx... Haha... snacka om att livet förändras.  Imorse började det krypa i kroppen åpå eftermiddagen kom allstå sonen hem å såg till att allt ställdes tillrätta. Full fart... Parken, handla lördagsgodis, promenad, middag bompa å godis.  Halv åtta damp en snorig och halvhängig kille i säng. Hör honom hosta där inne... Kan bara ana hur natten blir, stackars liten! Mitt älskade lilla charmtroll :-)

Shit, nu bara försvann dagarna sådär igen! Ännu en underbar helg i Falun har förflutit. Anton var hos pappa och själv fick jag gott om tid att ladda om. Men ändå kommer den där jobbiga söndagen alldles för snabbt, den tiden då man ska sätta sig i bilen och åka hem igen, till vardagen. Blir alltid deppigt till man trillat in i det där hjulet jag tidigare skrev om...

Helgen bjöd i alla fall på en massa mys, en låååångcykel tur och såklart ESC! Cykelturen... ja, jag har ju gått å blitt förälskad en cykel galning ;-) Han hade minsann sett ut en bra, lätt rutt. Johoja! Två fall, (jävla pedaler som man ska ha cykelskor som sitter fast i), 3,5 h, lite skräckinjagande cykling (för Saras del), 4 (FYRA) mil och en kraftig vända kramp. Men framför allt efter att ha fått e massa underbar natur och fått en insyn i vad det är min kära brinner för... så va vi tillsist hemma igen! Inga bildbesvis finns... men så här fint kan det annars vara i Falun!


Och så lite annat:


Nu natti natti!
Kram på er!

Idag har jag varit på "Medarbetarstämma" på Älvsjö mässan. En enormt bra dag som givit massor av "utveckla-jobbet-inspiration". Under dagen har jag bl. a fått lyssna på två helt otroligt bra föreläsare som båda gav oss bra budskap och lyckades locka fram skratt på skratt hos publiken om c.a1000personer. Elaine Bergqvist som talade om härskar teknik och Manuel Knigt som lyckades gör något roligt av något så trist som struktur och kultur! Dagen avslutades med körsång ledd av Putte Nelson från "så ska det låta"- helt underbart! En riktigt rolig dag och ett välbehövligt avbrott från arbetsvardagen.

Tisdag var ju så oxå vår handlingsdag. Efter en bra dag åkte jag med ett strålande humör och hämtade Anton hemma hos Lovisa... Han sprang emot mig med ett stort leende på läppara när jag kom och jag blev ännu mer glad, såklart! Men när liten insåg att vi inte skulle stanna kvar rasade han lilla värld och mammans humör sjönk ett par snäpp. Humöret hos den lille steg dock kraftigt då han fick sin egna lilla vagn i affären. Handlingen gick som på räls! Jag är så där skitduktig och planerar mat för hela veckan, skriver en noggrann handlingslista och följer den slaviskt. Hade dock inte planerat någon mat för kvällen, men vi kom fram till att blodpudding var bra och enkelt en dag som denna. Vi pratade blodpudding halva affären igenom...men tror ni det hamnade någon jäkla blodpudding i kassen? NEJ! För jag följer min handlingslista slaviskt :-S Ibland är man bra värdelös... Jaja, Anton skötte sig ju iaf snyggt!
Det fick i alla fall bli en burgare på MCD till sonens stora lycka. Hemma vid middagsbordet satt han sedan och sjöng " Här kommer pippi mamma, tjolahej, tjolahopp..." och skrattade så han kiknade över sin fyndigthet att byta ut Långstrump mot alltmöjligt och omöjligt. Sen skulle mamma göra samma sak och det hela blev ännu mer kul. Min lilla prins han är för underbar, jag blir så varm i hjärtat. 

Går veckorna fort så vet jag inte vad man ska säga om helgen! Dock så laddas numer batterierna rejält, ävenom helgen känns kort, med mys och en massa bra upplevelser :-)

Resan upp gick hyffsat bra, även om jag nog hade förväntat mig liiite för mycket. Hade bett dem väcka Anton tidigare på vilan så han skulle sova i bilen. Saras planer fungerar dock inte alltid. Så... straxt efter uppsala blev det rikligt med sura miner från baksätet och Anton tänkte minsann inte sova. "JAG VILL GÅ UR; JAG SITTER FAST" gapades det. Jag hade planerat rast vid Dragon Gate (typ mitt emellan uppsala och gävle). "Snart Anton, ska vi stanna. Alldeles strax, mamma lovar" Å inte fan kom det där jäkla Dragon Gate någongång. Det blev bara surare och surare där bak och när avfarten tillslut dök upp var det illvrål och vilt sparkande i baksätet. Stoppet, den maffiga byggnaden och mammas erbjudande om glass vände dock kvickt de sura minerna till glada. Resten av resan gick som på räls och de sista milen satt Anton och sjöng "var är Peter, var är Peter?" Till "var är tummen?" -melodin!





På lördagen gjorde vi ett studiebesök på en strutsfarm. Jag tror att jag och Peter tyckte det var minst lika roligt, om inte roligare, än Anton tyckte att det var. Shit vilka fåglar...

Fika i Torsång


Anton hjälper de stora grabbarna att meka med cykel :-)





Ja... Ni kanske förstår varför batterierna laddas bra!


Som sagt, måndag idag och jag räknar redn ner dagarna till fredag, då jag åker upp till Falun igen. Veckan är fullbokad så det går förhoppningsvis inte allt för långsamt.

Idag fick vi god middag med trevligt sällskap hemma hos Zandra, Johan och deras nykomling Alvin. (Avin har dock nästan hunnit bli fyra månader, men vi är lite sega). En riktigt go och ruskigt söt liten grabb har de i alla fall lyckats få!

I morgon är det tisdag och tisdag har blivit Sara och Anton "åka å handla dag", sen är det onsdag och sen torsdag. På torsdag ska mamman ut på galej med jobbet och Anton får mysa med moster sin... Ja sen är det faktiskt redan fredag och jag får åka till Falun igen!!!  Å då blir Sara så här glad
 

Herregud, vad händer med dagarna egentlgen? Det va nyss måndag... och nu är det helt plötsligt torsdag kväll. Fyra arbetsdagar avverkade. Fyra vardagar som alla känns likadana.
Upp och på med barn-tv.
Frukost.
Duscha och göra sig i ordning.
Övertala Anton om att hjälpa till när han ska få på sig kläder. För nej, än är det inte så varmt att man kan knata till dagis i bara blöja å tröja! Då vill han minsann inte gå till dagis å mamma får inte gå till jobbet. "Vara hemma" säger han å tittar på mig med sina fina söta små blåa ögon. Ahh... det dåliga mamma samvetet bara pumpar i en.
Men vad göra?
Iväg med bilen.
Lämna på dagis.
Jobba.
Hämta på dagis.
Laga middag.
Titta på "Bompa".
Bada Anton.
Kvällsmål.
Läsa saga.
Sjunga sånger.
Sen har man förhoppningsvis en sött sovande treåring bredvid sig och får kliva upp och andas ett slag!

MEN! Hela det här ekorrhjulaktiga har sin charm. Jag å Anton är ett sammansvetsat team som klarar det mesta utan större kollisioner. Vi mår bra och har så mycket roligt tillsamman... hur tungt man än tycker att det är i vissa stunder. För att inte tala om allt som händer med Anton! Han utvecklas i en rasande fart och varje dag överraskar han mig glatt!

I morgon kommer ju slutet på ekorrhjulet för denna vecka=) Vi har kort dag och sen bär det av till Falun! Nu ser vi fram emot  en, förhoppningsvis solig helg med mycket skojj!
 

Vaknade grymt utvilad i morse. Käkade frukost i lugn och ro. Fick tips av en kompis att det finns ett bra spår i Älvsjö, so ju ligger något närmre än Hellas, så jag tog mig dit och sprang 4km. Tyvärr gjorde mitt onda knä sig till känna alldleles för mycket så det fick gå en del. Jäkla knä... Väl hemma igen blev jag såklart rastlös. Borde verkligen lära mig att bara vara... ensam. Men det är svårt att ställa om från ett fartfyllt liv med en småvild treåring till att bara behöva rå om sig själv. När man är mitt uppe i kaoset vill man bara få ha lite tid för sig själv. Men dagen efter prinsen försvunnit känns det bara tomt och konstigt. Att man aldrig ska kunna vara nöjd!

For iaf en sväng till Trosa med Kenneth och Vincent där blev det gooood mjukglass, kaffe och massa fint att kika på.


Nu på kvällen har blev det film och godis. Maria Larssons eviga ögonblick, verkligen en film man borde se, mycket bra!